Det är en sak att staka sig på många av ens egna ord.
Eller att darra patetiskt.
Men när något i att ens pappa som lovat dyka upp, men inte gör det, får en att nästan bryta ihop, tar vi det till helt andra dimensioner. Att han lugnande ska behöva ursäkta sig och lyssna på gråtundertonerna, är helt nytt.
Kvarlämnad dagisflicka, blandad med lättnad, och särskilt ångest, inför att räcka över boken senare i kväll.
Man har lust att ta 132an åt andra hållet, eller hoppa av vid Hanaholmen och fortsätta sin dyngsura skohistoria till dumma öar.
För efter den jobbigaste jobbigheten och alla väldigt oförberedda Hellen Olivian, blir pengar och mat måsten. Iso omena nås efter skogsstrapatser i regn, och många dumma återvändsgrändsgenvägar.
Man kommer att vara sjuk i Sverige. Men hoppeligen lättar trycket.
Trots att: Någon. Någon och jobbiga samtalsämnen.
Men ärligt talat: hade ingen aning.
Och nu: snedvridning.
onsdag 22 september 2010
onsdag 11 augusti 2010
torsdag 24 juni 2010
torsdag 13 maj 2010
hoppsan
Hej omöjliga kärlek
Brinner, bränner
Men
vad
kan
det
ens
bli
?
Om bara skönhet
Om utåt
Om ålder
Om liv
För vem lurar jag med basistpojkarna?
Smala ögon, skägg och hår.
Tio fingrar, tio tår.
(Alkos vidgade kundkrets
Jag vill inte ens känna er så bra)
Men men
Men män
älskade kvinna.
var inte en försvarsmekanism
fredag 30 april 2010
I
i natt förlät jag mig själv.
sömndrucket ärligt, men i alla fall.
sen har ju hela obsessionen gott lite väl långt.
vilket inte gör mig mer sugen på basistpojkar för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)